Verkligheten inte myten borde vägleda politiska beslut.


Ett samhälle bedöms efter hur det tar hand om de svaga de som drabbas av sjukdom, och arbetslöshet bl a. Den moderatledda regeringens politik bygger på en människosyn som är främmande för en modern välfärdsstat. Vad som nu sker är att alliansen håller på att förverkliga Reinfeldts ungdomsvision om det sovande folket:



Helene Rivière som tillsammans med Gunnar Axèn socialförsäkringsutskottets ordförande (m) skrev en artikel i Aftonbladet som möttes av stark kritik även från de egna leden klargör tydligt  den misstro mot människor som ligger bakom de nya sjukförsäkringsreglerna.

-"Socialtjänstlagen och socialbidraget demonstrerar på ett nästan kusligt sätt hur kort halveringstiden är för moraliska värderingar. Den generation som skapade lagen var övertygad om sociala reformers förmåga att rätta till verkligheten. Den generation som nu utnyttjar den har ingen känsla för att utbildning, bostäder, arbete, pengar är någonting man förtjänar genom personliga insatser, utan det är rättigheter rakt av. Däremellan utspelar sig den moralupplösande process som vi nu ska följa." (Helena Rivière – ”Bidragskulturen”.Timbro, 1998)


Vi har i åratal fått höra att sjukskrivningarna ökat. Nu visar det sig att så inte är fallet. Björn Johnson , statsvetare slår hål på den myten och  visar att verkligheten ser helt annorlunda ut.

-”Sjukfrånvaron i Sverige fördubblades mellan 1998 och 2003. Från vänster har man hävdat att det handlade om sviktande hälsa. Ett allt brutal­are arbetsliv med långtids­sjuka som offer och arbetsgivare som skurkar. Från höger sa man att det beror på bristande moral – svenskar sjukskriver sig eftersom det ”inte lönar sig att arbeta”  (AB)


Sanningen är att det är längden på sjukskrivningarna, och därmed antalet sjuktimmar och kostnaderna som ökat inte antalet sjuka.
Björn Johnson pekar på att  företagshälsovården  monterades ner, lönebidragen togs bort,  lättare tjänster försvann när 90-talskrisen ledde till att många organisationer bantades ned.  Det fanns inte plats i arbetslivet för några andra än de som var 100% friska

Ilsemarie skriver att
-"Liknande förklaringar har funnits länge – men inte många har lyssnat. Det har varit enklare att skylla på individer, ställa hårdare krav och kasta ut människor från försäkringen – allt för att kortsiktigt spara pengar utan att tänka längre än näsan räcker."


Om målet är ett friskare folk är det dags att se verkligheten i vitögat sluta skuldbelägga sjuka och istället satsa på förebyggande åtgärder och en rejäl rehabilitering som ger sjuka en chans att komma tillbaks till arbetslivet.  Kort och gott ett mänskligare samhälle.

Vad som krävs är en forskning värd namnet, ett återupprättande av arbetslivsinstitutets insatser istället för myter och personligt tyckande.

Bloggat: Peter Andersson, Martin Moberg, MaryXJ

Media: AB, DN, SvD
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,, ,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback