KD, Anna Anka och demokratin.

Klockan har vridits ett antal decennier tillbaks. I alla fall om man ska utgå från den debatt om hemmafruars vara eller inte vara som Anna Anka startat. Anna Anka en av kvinnorna i TV-såpan Hollywoodfruar har med sin syn på kvinnans uppgift att vara vacker, behaga mannen och ansvara för allt hemarbete fått  KDs partisekreterare fall.  Lennart Sjögren (KD) välkomnar Anka till partiet medan KDs kvinnoförbund visar kalla handen. Moderaterna anser att hon inte skulle känna sig bekväm i partiet med den kvinnosynen.

Personligen ser jag inget konstigt i att en kvinna eller man väljer, om ekonomin så tillåter, att avstå från förvärvsarbete och istället lägga tiden och kraften  på barnen när de är små och få familjen att fungera, under förutsättning att det arbetet inte skattefinansieras vill säga.
Nu är det inte många familjer som klarar försörjningen om endast en förvärvsarbetar.  För de allra flesta krävs två inkomster.  Som hemmafru hade jag självklart krävt samma trygghet som vid ett förvärvsarbeta. Månadslön plus alla social avgifter betalda. Pensionssparandet inte att förglömma. Betald semester och åtta timmars arbetsdag. Betald fortbildning för att när det blir dags för att få ett jobb i linje med min utbildning.  Utöver detta  skulle barnens far och min make ha tid att umgås och ta del av barnens liv. Nej, det skulle inte ha gått ihop sig.

Göran Hägglunds artikel i gårdagens DN sticker ut och landar idag i  välkomnandet av Anna Anka från Lennart Sjögren och kalla handen från KDs kvinnförbund.
Hägglunds artikel om en elitgrupp bestående av kulturarbetare, forskare och politiker som distanserat sig från massan bär frukt av en demokratisyn som   förordar att vi ska hålla samman och bli överens i alla väder. Det är en demokratisyn som slätar ut alla motsättnngar och kräver konsensus. I Hägglunds tappning blir det  en förklädd högerpopulism som syftar till att bygga vall mot det parti som plockar väljare från kristdemokraterna och som kan få KD på fall i nästa riksdagsval, det främlingsfientliga och högerpopulistiska SD.

Sven-Eric Liedman, professor emeritus i idé- och lärdomshistoria:
-"Det som gör demokrati till demokrati är, vad jag förstår, inte att vi är eniga utan att vi har rätt att vara oeniga och till och med uppmuntras därtill. "


Bloggat: LOKE, MinaModeratakarameller
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,, ,

Kommentarer
Postat av: Anders_S

Anna Anka lägger ju ingen tid på barnen. Hon lägger sin tid på att bli uppvisad av Paul Anka och på lyxkonsumtion. Barnen uppfostras av barnflickor, maten lagas av pigor och städningen med mera sköts av anställda. Överhuvudtaget gör hon ingenting praktiskt.

2009-09-18 @ 14:44:57
URL: http://www.zaramis.nu/blog/
Postat av: ailas

Väldigt många, män/kvinnor, skulle "ha råd" att ge mer av sin tid till sina barn, OM viljan hade funnits på riktigt. Visserligen skulle det i många fall krävas materiella uppoffringar under en tid, men är inte barnen värda detta?



Det talas ofta om de svaga i samhället och rimligen borde väl de små barnen räknas dit? De har sannerligen ingen möjlighet att kräva något, bara att underordna sig.



Gjorde jämförelsen David mot Goliat i min blogg och hoppas förvisso att de svaga kommer att segra. På sikt skulle det vara en seger för de mänskliga värdena framför vrålkonsumtionens pseudolycka.

2009-09-18 @ 19:27:05
URL: http://ailas.svenskablogg.se/
Postat av: annarkia

@Anders_S

Det är just det som gör hennes uttalande så tragikomiskt.

2009-09-18 @ 21:55:24
Postat av: annarkia

@ailas

Må så vara.Samtidigt har många svårt att få ekonomin att gå ihop. Ett svårlagt pussel att få vardagen att fungera kunde, om viljan fanns hos politikerna, underlättas av sex timmars arbetsdag.

2009-09-18 @ 22:01:14
Postat av: ailas

Produktionsökningen hade mycket väl kunnat tas ut i ökad fritid (för alla), men på 50 år har konsumtionen i st tredubblats. Hur mycket lyckligare vi blivit av detta, kan ju diskuteras. Barn/unga har förvisso mycket leksaker och trendiga attiraljer i övrigt, men det talas mycket om deras känslomässiga nöd...



Personligen tror jag att många skulle kunna sänka sin givna materiella standard utan att må alltför illa.

2009-09-19 @ 01:12:00
URL: http://ailas.svenskablogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback