annarkia

Vi är fortfarande kvar på kusten och tänker stanna ett tag till. Efter lång ledighet, frisk luft och mycket motion börjar jag känna igen mig själv. Stressen, tempot sitter iofs  fortfarande kvar i kroppen. Det där med att allt ska göras snabbt och nu för att hinna med, den känslan finns kvar men börjar så sakteliga att släppa taget.

Hur jag hann med att jobba förut begriper jag inte. Dagarna flyger iväg. Nja det var väl snarare så att förut hann jag inte med att leva bara jobba och jobb och jobba.

Till och med huset börjar må allt bättre. Inte hann vi tidigare lägga märke till att sydväggen behövde kläs om, att elskåpet stod och svajade i vinden eller att  gården på baksidan blev allt halare då gräset började få flint. M har spikat , målat, gjutet och lagt plattor i veckor medan jag hämtat krafter ochtränat mig i att ta dagen som den kommer. Uppochnedvända världen. Livskvalitet i kvadrat.

I går fick  Ulmekärrsand,  ett av våra favoritställen på kusten, besök av oss. 

 

Läs även andra bloggares åsikter om Västkusten, livskvalitet,