Enkel lösning på komplext problem.
Det ligger nära till hands att utbrista:
-"Bra. Barn måste lära sig att det kostar att göra fel. Man måste göra rätt för sig. Man kan inte abdikera från sitt ansvar som förälder."
Visst har föräldrar ansvar för sina barn. Men frågan är mer komplex än så. Vad Beatrice Ask glömmer är att det också finns ett samhällsansvar för den marginaliseringen som pågår i storstädernas förorter. Hur tänker Beatrice Ask förebygga det utanförskap som ofta bottnar i arbetslöshet, trångboddhet och fattigdom? En familj som har små medel att röra sig med drabbas hårt av ett skadeståndskrav på 8000 kronor. En kollektiv bestraffning som kan strandsätta en hel familj.
Om föräldrar inte räcker till, vilket ansvar ska då läggas på det samhälle där maskorna som kunde ha fångat upp en ung människa i tid glesnat? Nedskärningar i skol-och barnomsorgen har lett till minskad personaltäthet i förskolor, skolor och på fritids. De som drabbas är de barn och ungdomar som behöver vuxensstöd. Vem ska ta ansvar för den utvecklingen?
Redan idag kan föräldrarna enligt gällande lagstiftning krävas på ersättning om man kan visa på vårdslöshet. De flesta föräldrar vill sina barn väl. Om det inte räcker vilket stöd kan och bör i så fall samhället ge familjen?
Media: SvD DN AB AB2 AB3 AB4 Exp Dagen
Läs vad andra skriver om Kriminalitet, föräldraansvar, Beatrice Ask, politik, samhälle, I
Det känns som att man ska skapa ytterligare ett basebollträ att spöa arbetarklassen med. Familjer som antagligen redan har det svårt.
Högerpolitik.
I grunden är normen att kunna göra rätt för sig och ta ansvar ok. Fungerar dock ej fullt ut i ett samhälle
med ökade orättvisor och bristande ansvar hos de styrande. Förslaget kan nog ses som ett inslag i att "privatisera" problemen. Skadeståndskyldighet för de stora busarna lär nog vänta på sej.
Detta förslag hade Sverigedemokraterna redan år 2006
då fördömdes det av massmedia som rasistiskt, nu är det helt plötsligt rumsrent,historien kommer så småningom att visa att Sd haft rätt hela tiden.
Totalt oacceptabelt.
Man kan inte straffa dom som inte begått brottet, och ett skadestånd på 8000kr kan sänka en hel familj med små inkomster.. Det kommer straffa såväl föräldrar som eventuella syskon till den som begick brottet.
Sådant är kollektiv bestraffning och jag trodde det var förbjudet enligt lag.
Hela iden med böter är egentligen kontraproduktivt och kostar samhället långt mer än det drar in eftersom det ofta permanent utestänger folk från samhället.. Med skulder uppstår bla. väldiga problem med att lagligt skaffa en bostad och liknande, lägg sen till att allt färre vill anställa någon med minst prick i brottsregistret:
En sådan person har således knappt ett annat väl än att begå brott, bara för att kunna överleva.
Om något så bör man isf istället sänka straffåldern från 15 till sisådär 12 (Väldigt många länder har så låga som 10) då vet dom flesta faktist precis vad dom gör och vilka konsekvenser det kan få (tänk tillbaka på när ni själva var i den åldern) och låt dom istället smaka på en kort, obehaglig men ofarlig anstaltsvistelse..
Det skulle garanterat ge effekt.
Det handlar om fildelning mina vänner. Ask är fullständigt ointresserad av klottrare och snattare.
Upphovsrättsmaffian har inte fått tillbaka de pengar de investerat i lobbying och behöver en ny inkomstkälla. 8000kr i böter per minderårig fildelare till skivbolagen blev resultatet.
@Jerker
Om Du har rätt, och inget förvånar mig längre, kan ingen minderårig ha obevakad tillgång till en dator. Hur kommer det då gå med itkunskaperna? Vilket slöseri med resurser!
@Ingemar Alexandesson
Med en konservativ människosyn är det just sådana förslag som läggs på bordet. Rumsrent? Nej knappast. Kollektiv bestraffning har inget utrymme i en demokrati.
Jag tycker debatten borde handla om när föräldra-vårdslöshet inträffar. Jag möter både föräldrar, och barn, där föräldrar är mer intresserad av: Nyförälskelse, eget missbruk, såp-operor, eget martyrskap, t.o.m att spela world-of-warcraft, istället för att vara föräldrer. Att ungarna väljer att bränna bilar istället för att förvirrat längta efter gemenskap med föräldrar, kan ju bekvämt skyllas på samhället. Men till syvende och sistd består samhället av enskilda personer. Det är inte fråga om kollektiv bestraffning, utan familjeansvar. Kan vi avgöra gränsen för föräldra-vårds-LÖS-het, så behövs inte lagen.
@kurator
Vad som är bekvämast kan alltid diskuteras. Min åsikt är den att det är förbaskat lätt att se vad som ligger framför näsan men betydligt svårare att resa sig och titta bakom knuten. Människor kan förändras och påverkas av sin miljö. Barn som far illa av att växa upp i känslomässigt torftiga miljöer behöver stöd av andra vuxna på dagis, i förskolan , på fritids och i skolan bl a. Personalen har p g av nedskärningar idag en enorm arbetsbörda och räcker inte alltid till för alla. Ekvationen går inte ihop sig. När skolan är stängd har fritidsgården varit ett andningshål som för vissa barn varit "livsviktigt". Nu möts de barnen av stängda dörrar på många håll. Grannen har dessutom fullt upp med sitt på grund av arbetslöshet i krisens spår.
När Pelle tio år inte får nya fotbollsskor får han lämna träningen och tandläkarbesöket får vara i år och besöket hos doktorn ställs in. Familjen har inte råd när 8000 kronor ska betalas ut för fjortonåringens skadegörelse. Trots att mamman gjort vad som stått i hennes makt för att hålla koll på och tala med grabben. Kollektiv bestraffning så det ryker om det!
