Kommunikation via media skapar ingen gloria.
Sorgligt att läsa om hur Stieg Larssons far och bror kommunicerar via Svenska Dagbladet med Eva Gabrielsson. De erbjuder henne via tidningen 20 miljoner kronor. Ingen har kontaktat vare sig Eva Gabrierlsson eller hennes advokat och hon anser att uttalandet i SVD är underligt.
Eva Gabrielsson och Stieg Larsson levde ihop i 30 år. De gifte sig aldrig då Stieg Larssons arbete med att avslöja och bekämpa nazism och rasism på tidningen Expo resulterade i en hotbild som han ville hålla sin sambo utanför.
Vid Stieg Larssons död gick kvarlåtenskapen därför enligt lag till hans far Erland och bror Joakim. Det handlar om miljontals och åter miljontals kronor som upphovsrätten och filmatiseringen av böckerna gett upphov till. Milleniumtriologin gjorde Stieg Larsson till den näst mest säljande författaren förra året enligt SvD. Stieg Larssons sambo Eva Gabrielsson blev i överensstämmelse med svensk lag lottlös.
I Sverige lever allt fler i sambo eller särboförhållande. Ändå står lagstiftningen och stampar i dåtid med ålderdomliga arvslagar endast knutna till äktenskapet som samlevnadsform. Få av oss tänker på döden när vi tror oss vara mitt i livet och tänker inte på att den vi levt vårt liv tillsammans med kan hamna i en ohållbar eller oönskad ekonomisk situation om olyckan skulle vara framme. Arvslagar som är så ur fas med samhället borde förändras och moderniseras.
Hur ser det ut i andra länder? Kan partners och sambos ärva människor man levt tillsammans med under lång tid utan att testamente upprättats?
Bloggat: LOKE
Borgarmedia: SVD1,2,3, DN, AB, EX, DB, GP,
Läs även andra bloggares åsikter om Stieg Larsson, Arv, Eva Gabrielsson, Familjepolitik, Kultur, Samhälle, Politik, i
lagen sägs vara lika,... Stieg var juridiskt skolad, han hade tidigare skrivit testamente. Det är hans vilja som styr i detta fallet; Ewa ärvde inget. Varför skall lagen sättas å undantag direkt då en rik vänsterjournalist dör? Alltså; det faktum att de inte var gifta, respektive inte hade upprättat testamente talar entydigt sitt språk; sambon till och ifrån, den självutsedde livskamraten skulle inte ärva något. Att hon sedan kommunicerar via Svd och kallar de anhöriga snikna länder henne ingen heder. Tacka vet jag Jan Guillou som åtminstone försöker ge ett sken av hederlighet då han avslöjas; om Stieg skall respekteras skall sambon ärva noll kronor, så var hans vilja.
@Lars Lindberg
Min avsikt med inlägget var att visa på en lagstiftning som är ur fas med tiden. Vad det gäller arvstvisten är det inte min sak att ta ställning och gör det inte heller.
Håller med dig om att det är ett jäkla otyg att kommunicera via media.
Det är väl inte mer än vettigt att ett samboende par bara ska ses som samboende i lagens mening om de på något sätt har notifierat berörda myndigheter om detta alternativt upprättat något slags lagligt bindande kontrakt/avtal med varandra (samboavtal)?
De enda länder där "common law wife"-regler finns i dagsläget är sådana där dylika processer avgörs i civila mål med subjektiv bedömning i anglosaxiska rättssystem. Det är ingenting som varken är önskvärt eller ens möjligt att införa i Sverige.
Och Förresten; vilken del av arvsrätten är det som är "ur fas med tiden"? Det faktum att släktingar till en bortgången har företräde till arv framför en person som inte på något juridiskt sett är bunden till den avlidne?
Det säger sig självt att Gabrielsson inte hade fått något arv oavsett hur lagen hade varit utformad, eftersom inget avtal eller testamente fanns.
Att en överlevande person som råkar vara folkbokförd på en viss adress automatiskt ska få ärva en avliden person som bott i samma bostad är ju bara totalt absurt.
Alltså: Alla hypotetiska scenarion med lagstiftning, som skulle ha gjort att Gabrielsson, utifrån de faktorer (läs: brist på handlingar) som föregick Larssons död, fått ärva Larsson, hade lett till otroligt konstiga situationer. Som att arvet efter en förolyckad student utan barn går till dennes roommate och inte föräldrarna.
@Lee
"Det är väl inte mer än vettigt att ett samboende par bara ska ses som samboende i lagens mening om de på något sätt har notifierat berörda myndigheter om detta alternativt upprättat något slags lagligt bindande kontrakt/avtal med varandra (samboavtal)?"
Rent juridiskt har du naturligtvis rätt. Känslomässigt betraktar sig par som flyttar ihop nog som sammansvetsade sambos. Förhoppningsvis är alla eller de flesta i alla fall så upplysta att de tecknar ett samboavtal och kompletterar det med ett testamente innan det är för sent.
Sambolagstiftningen är alltför trubbig för att fungera och likställs inte med ett äktenskap.
Det är det som är förlegat och inte i fas med tiden.
Ett förtydligande:
"Idag är det vanligare att ett par lever tillsammans som sambor än att de ingår äktenskap/partnerskap. Det är viktigt att veta att sambor inte har samma juridiska skyddsnät som man har i ett äktenskap. Följande är viktigt att veta om att leva som sambor:
* Sambor ärver inte varandra.
* Sambor har ingen underhållsskyldighet gentemot varandra vid en separation
* Vid bodelning i ett samboförhållande skall endast den gemensamma bostaden samt det gemensamma bohaget fördelas.
* I ett samboförhållande har bara mamman vårdnaden om gemensamma barn om föräldrarna inte gjort en anmälan till skattemyndigheten om gemensam vårdnad."
Källa: Thorlund juristbyrå
http://www.thorlund.com/samboavtal/
Vad är poängen med att "bara" vara sambo istället för att gifta sig om sambon ska ges arvsrätt? Själva vitsen med att vara sambo är ju att man kan hålla isär ekonomin om man vill det. Vill man ärva varandra kan man skriva testamente, vill man det inte skippar man det.
@Jonas
Även i en äktenskapsrelation kan man skriva testamente för att hålla isär delar av ekonomin.
Att gifta sig handlar nog inte i första hand om att dela ekonomi.
annarkia,
men hur menar du att man ska göra om man vill bo ihop med någon och inte dela ekonomi? Om man inte gör någon skillnad på giftesmål och samboskap försvinner ju vitsen med att ha olika status.
Min mamma var inte gift när hon dog, vilket berodde på att hon ville hålla sin sambo utanför arvet. Det hade hon INTE kunnat göra om de vore gifta. Man kan inte utesluta en make/maka ur ett testamente, men man kan utesluta en sambo.
Staten eller domstolen kan ju inte hålla koll på vilka motiv folk har att gifta sig och inte. Man har själv en skyldighet att kolla upp vad som gäller. Att så många är naivt okunniga om vad som gäller vid arv till sambo förvånar mig. Visst gifter sig folk av kärlek, trygghet eller whatever, men utöver att bröllop involverar en ceremoni är det skillnaden i lagstiftning som är central. Vill man "bara" vara sambo och ändå låta sin partner ärva är det busenkelt att skriva ett testamente. Men det du föreslår är ju att man inte ska ges möjlighet att välja vem som ärver om man är sambo.
