annarkia

Idag var det en sådan där dag då allt började fel. Något är galet men frågan är vad. Varför skulle jag annars dra omkring soffan och alla möbler som kom ivägen tidigt i morse direkt efter att väckarklockan ringt. Detta istället för frukost och med risk för att komma sent till jobbet. Runt runt för att hitta ett bättre läge för utsikten från soffan? Nej knappast. Ett utslag av frustration är vad det var frågan om. En inre oro som vill ut. Kan det vara en begynnande vårdeppighet som sätter in? 
Frustrerad så in i helsikes frustrerad är jag över arbetskamrater som snackar skit om andra. För inte är det väl så att även jag tillhör skitsnackarna? Skitsnack som ständigt upprepas är inget annat än ren och skär mobbning. Det hjälper ju inte att hålla tyst och titta på. Då medverkar vi ju.
Frustrerad över bortskämda, curlade 90-talister. Även om det faktiskt är väldigt få som är så där besvärligt krävande; två tre av ett par hundra. Så har det ju alltid varit, att några inte vill passa in och man får lirka och dra.
 Vad är det då som stör egentligen? "Bäst före datum" sa en arbetskamrat varför frustrationen höll på att koka över. Vilken dag!

Mitt upp i alla starka negativa känslor  var dagens tema positivt tänkande och kognitiv och dialektisk beteendeterapi. Går väl bra att teoretisera över men tillämpa så mycket svårare.
  Nog känns det konstigt och ovant med all denna frustration. En frustration jag inte kan sätta fingret på.
Nu kan det banne mig inte bli värre. Eller kan det det?

Läs vad andra skriver om Vårdepression, Frustration, 90-talister, mobbning,samhälle,