annarkia

Jönköping hade celebert besök i fredags.
Bob Dylan, en levande legend gav en av sina konserter på Europaturnén på en hockeyarena. Innan  konserten började kändes det  lite som en hockeymatch med en publik som stampade takten och klappade händer så som brukas  för att hjälpa spelarna fram  mot målburen. Fattades bara ropen HV, HV, HV blå.

En stillsam publik  under själva konserten. 
För en stund drogs publiken med som en rockpublik brukar, stående, sjungandes med händerna i luften när Dylan bjöd på en rockigare och tuffare version av Like A Rolling Stone. Dylans jazziga tolkning av Just like a woman och Stuck Inside of Mobile fick publiken att sjunga med och rocka loss.

Konserten sågades delvis av lokalpressen med uttalanden som "Lamt Dylan" och "Dylan spelade sönder sina egna låtar".
Vad förväntade de sig av en 68-åring som kväll efter kväll levererar  i den ena staden efter den andra under Europaturnén? Makalöst att han orkar ett så tufft tempo.
Soundet och Dylans spruckna stämma var desamma samtidigt som han bjöd på sina gamla låtar som Highway 61 i nya arrangemang, rockigare och tyngre och helt i min smak. En Dylan i högform som vägrade att låta som en gammal jukebox. 


Heksann skriver:

"Publiken jublade när gamla kända låtar framfördes. De var roligast eftersom man ju på förhand visste hur jäkligt bra de låtarna var. Trots allt var det en fantastisk upplevelse att vara del av en så stor folkmassa, att se en levande legend, att bara vara där."

Det stämmer med hur jag upplever en konsert. när den ärsom bäst.  Att vara en del av den stora massan och låta mig omslutas av och gå in i musiken är det som är den verkliga behållningen.  Det fungerade för en stund i Kinnarps Arena. En kväll att minnas.  En Dylan i högform, kreativ och nyskapande.



Tidigare inlägg:
Vad har Bob Dylan och HV71 gemensamt.
Bob Dylan biljetter i säker förvar.
Vem kan motstå Dylan?
Dylan i mitt hjärta


Media: SR , Jnytt      
Läs även andra bloggares åsikter om Bob Dylan, Dylan, konsert
Pingat på intressant