Inflationsbekämpning á la Chicagoskolan.
Frågan är om inflationen påverkas så mycket av en sänkning av reporäntan i ett läge då merparten av inflationen är importerad. Höjda oljepriser och livsmedlespriser ligger bakom.
Vad riksbanken gör är att driva en penningpolitik á la Chicgoskolan och Milton Friedman. En nyliberal ekonomisk politik där inflationsbekämpning är ledstjärnan i alla lägen även i tider av ökad arbetslöshet. En politik som drabbar de som har det sämst och kan medföra att fler hamnar utanför. De som påverkas mest av räntehöjningen är de som nyligen köpt bostad, de som har höga topplån och som lever på marginalen. Det blir dyrare att bo om bostaden är belånad. Skulle Du bli arbetslös och tvingas sälja din bostad kan Du hamna i en situation att Du står utan bostad men med lån kvar att betala. Bostadspriserna spås nämligen att gå ned med 20%. Det kommer att bli kärvare för många att få ekonomin att gå runt.
Lästips- Chockdoktrinen, Naomi Klein
SVD, DN DN2
Läs även andra bloggares åsikter om Riksbanken, inflation, arbetslöshet, reporäntan
Intressant.se
Räntan upp, börsen som prisat fel rasade. Anmärkningsvärt mot bakgrund av OECD:s rekommendation att inte höjda räntan. Avviker Riksbankens tänkande från den internationella spetskompetensens huvudfåra?
Om inflationen nu utvecklar sämre en beräknat, vad gör man då? Höjer räntan igen? Det kan finnas en fälla där, som bör framträda mot slutet av den här artikeln.
Utan närmare inblick tycks Riksbanken följa en en enkel idé: "inflationsförväntningar" som genererar "spridningseffekter". Hur går detta till mer exakt? Jag är inte införstådd med den vetenskapliga bakgrunden i detalj.
Är det här s k monetarism? Friedman försökte förklara 30-talsdepressionen med hög ränta, men det tycker jag verkar tveksamt eftersom jag tänker mig att ekonomin i ytterlägen blir okänsliga för räntan, vilket följer geometriskt av den penningteoretiska kvantitetsmodellen. Det kan närmare bestämt gå till ungefär på följande sätt: vid Upp ökar penningmängden genom kreditexpansion samtidigt som omloppshastigheten minskar genom spekulation i papper med avkastningar som skyhögt överträffar räntan. Vid Ned minskar omloppshastigheten radikalt genom sänkta inkomster samtidigt som kreditkontraktionen balanseras av minskat varuutbud varför den direkta prisnivåeefekten blir neutral med allmän realfördyring som följd. Räntan påverkar alltså långsidan av en smal rektangel. Räntan slår därför bäst i mellanlägen, då rektangeln är bred.
Därför kan jag inte riktigt förstå Friedmans tänkande. De empiriska undersökningar han anför är också rejält omstridda. I USA väger det inom nationalekonomisk teori rätt jämnt mellan Monetarism och Leynesianism. Det finns annars i vissa kretsar en föreställning om att Friedman skulle ha vunnit en total och förintande seger över Keynes, men det är okunskap.
De finns en annan svårighet. Priset ges av penningmängd genom varumängd och inflationen beror alltså inte av penningmängden enbart och räntan påverkar varumängden också. USA Vad säger Riksbanken om det? Någon borde verkligen fråga!
USA har aldrig drivit en monetaristisk penningpolitik, och har heller inte haft någon inflation, något som en del nog skulle förklara med svagt fack och därmed minskade "sprdningseffekter".
Monetarister tycks ge sig själva äran för två decennier av prisstabilitet med god tillväxt, vilket skulle empiriskt vederlägga den keynesianska modellen. Men kan det inte på översiktligaste nivå finna en misstänkt synvilla på så sätt att samma kovarians med oljepriset kan observeras? Mina iakttagelser tyder bestämt på att oljepriset mycket nära synkroniserar sig med det mesta i ekonomin, vars funktionssätt följaktligen kan visa sig mycket enklare än vad som framställs. Då är åtskillig nationalekoomnisk teori helt enkelt mystifikation.
Dessutom får vi granska närmare hur spridningseffekterna fungerar. Kan det vara så att riksbanken försöker på något sätt domptera ekonomins aktörer genom att arbeta med räntan som ett slags binärt signalinstrument. Det är ju i så fall en ytterst märklig princip. På exakt VILKET sätt skulle detta maximalt primitiva kommunikation och verkansmekanism vara bättre än direkta partsförhandlingar av något slag? Vad säger Riksbanken? Någon borde verkligen fråga!
Och så en sak till. Kvalitativt slår räntan neutralt då prisbråkets nämnare och täljare påverkas med samma förtecken. Då är ränta och inflation oberoende storheter så att säga statiskt sett. Men sedan har ju inte bara inflationen spridningseffekter utan det harfaktiskt räntan också; spridningseffekt har nämligen allting i ekonomin. Ta nu arbetsmarknadens parter. Dessa har ju i händelse av spegelvända kurvor på relevant penningmarknad inte bara att kompensera sig för inflationen, utan för räntehöjningen också. Kan en räntehöjning alltså rent av vara inflationsdrivande? Jag finner frågan naturlig. Ack, jag okunnige! Vad säger riksbanken? Kan inte någon duktig fackjournalist ta ställa vissa i mitt tycke rätt naturliga frågor?
Jag är förbryllad. Det är börsen med. Kan någon expert rätta oss om vi alla har fel?
Om det nu finns någon expert. Ärligt talat, lilla jag har ett intryck att ekonomerna, på vilka makthavarna förlitat sig, ibland lika gärna kunnat ersättas av en grupp schimpanser. Dynamiska effekter... Underbara nätter...
Hm!
http://beta.newsmill.se/node/984
Det enklaste är att kräva ocb ropa efter en låg ränta. Att räntan stiger är dock naturligt. Vi har på flera plan en ekonomi som inte ärsund. Tex att vi har en bostadsmarknad med högt belåningsvärde per kvadratmeter i förhållande till de boendes inkomst.
Inflationen är förvisso till stora delar driven av den amerikanska krisen och av råvaruprisutvecklingen, inte minst oljan.
Jag tror í grunden att det riksbanken nu gör bereder väg för miljöpartiet, inte för att det är riksbankens tanke utan för att deras alternativ är "hållbar utveckling". Vad nu det betyder!
Vi kommer att se en fortsatt ränteökning tror jag. Däremot delar jag inte att den är rät framöver. Tvärt om tror jag att en fortsatt ränteökning kommeratt vara kontra produktiv. Dags att lämna den oförändrad.
Flera räntehöjningar på rad och inte har inflationen minskat för det. Tvärt om då många velat kompensera sig för ökade kostnader p g av höjd ränta.
