Rädd för vad?
Hur påverkar oss all mediefokusering på fasansfulla händelser som mordet på barnen i Arboga, mordet på Engla och på Elisabet och hennes barn i källaren? Hur påverkar oss medias närgångna beskrivning av händelseförloppet och samtidigt ytliga beskrivning av förövarna.
Blir resultatet att vi tror att vem som helst av oss kan drabbas av en galnings illdåd? Att ingen av oss går säker och att det är bäst att dubbelkolla så att alla dörrar är stängda. Vågar vi överhuvudtaget tala med främlingar?
Kan vi lita ens på våra närmaste? Kapslar vi in oss och stänger dörren för nya människor och upplevelser?
Det vore förödande om detta blir verklighet. Livet är tillräckligt oförutsägbart, fyllt av stress och krav som det är. Det är tillsammans med andra människor vi utvecklas. Det är tillsammans med andra vi känner gemenskap och kan se ett sammanhang. Tillsammans med andra blir vi starka.
Identifierar vi oss så starkt med offren att vi inte kan se de komplicerade och dolda mekanismer som kan ligga bakom illdåd av det här slaget. Blir vi så förblindade att vi inte ser de barn som skadas och som behöver någon som ser och hjälper innan det är för sent. Slipper vi då se och motverka de strukturer och mekanismer som ofta ligger bakom kränkningar, misshandel och våld?
Det vore förödande då förebyggande insatser , som kan rädda i tid, aldrig sätts igång.
Verkligheten är delvis en social konstruktion. Brottsjournalistiken och mediekulturen som den ser ut idag uppträder ansvarslöst. Den skapar rädsla och förlamar.
Ondskans mekanismer
Läs även andra bloggares åsikter om rädsla, mediebevakning, vansinnesdåd, Engla, Arboga, Fritzl, Ondska
Jag tror absolut att en osund rädsla skapas hos många människor. Jag har hört människor skrämma sina små barn för "barntagare" samtidigt som de nogrant instruerar fritidshemspersonalen när de lämnar barnen till barnomsorgen om vilka som får hämta barnen med anledning av hur många sjuka knäppgökar det finns som kan komma och röva bort deras barn. Detta hör barnen. Undrar om inte de får mardrömmar. Samtidigt ropar de på högre straff. som om det skulle hjälpa. Massmedia får oss att tro att det lurar galningar överallt och att frekvensen av galningar har ökat.
I dag är det medierna som bestämmer agendan och med en jornalistkår som följer John är det svårt att undvika påverkan.
Se bara på bloggvärlden där många av oss hakar på och länkar till tidningsartiklar.
