annarkia

Vaknade till fågelkvittret med Tyra spinnande i sängen.
Mitt i skogen med havet bakom trädtopparna har vi vår fristad långt från stadens brus.

Hela skogen framför huset har skogsbolaget tagit hand om. Det känns lite vemodigt med tanke på att farfar, som alla skolbarn i Kville ,en gång i tiden fick plantera granskog. Då fanns nästan inga träd efter danskarnas jakt på ekar och annat virke enligt berättelser som förts vidare av äldre generationer. Som stadsbarn har jag svårt att förlika mig med att även skogen blir gammal och måste föryngras.
Ni som brukar besöka oss här på Kallstorp kommer inte att känna igen er. Det finns inte ett träd efter vägen upp och nästan tomt framför huset. Faunan har förändrats och huset ligger i sol hela dagen. Utsikten är fantastisk från altanen  även på kvällen med solnedgången i nordväst.