annarkia

1:a maj en dag att fira? En gång i tiden gjorde vi alltid det. Tog på oss finkläder och ställde in oss i ledet och marscherade stolt fram i demonstrationståget med röda eller var det kanske ljusröda fanor. Unga, arga och starkt förändringsbenägna med hopp om ett bättre samhälle för alla lät vi ropen skalla.  Ett jämlikt och solidariskt samhälle såväl nationellt som internationellt var drömmen. Med rötter i fackföreningsrörelsens barndom och tillhörande 68-generationen var 1:maj en dag att protestera mot orättvisor och förtryck.
Hur ser situationen ut idag? I Sverige ökar klassklyftorna med fler i utanförskap. Samtidigt som medelklassen fått det bättre och bättre kläcks ett "nytt arbetarparti" som säger sig värna om arbetslinjen och de som står utanför. Ett parti  med rötter i konservatismen och med en tydlig nyliberal ekonomisk politik, kan det partiet verkligen stå upp för de som har det svårt? Hjälper sänkta skatter, utförsäljning av vinstgivande statliga bolag och en privatisering av välfärden de som inget har?
Var finns jag i allt det här idag? Är det dags att igen plocka fram finkläderna och förena mig med de som går i demonstrationsleden   eller väljer jag TV-soffan och  "Borgarklassens diskreta charm"?
 
Läs även andra bloggares åsikter om första maj